.

ibland brukar jag få för mig att du lever. att du finns där. att du inte är uppe i himlen. varje gång jag kommer på mig själv att det inte är sant blir jag lika besviken, jag saknar dig så hjärtat brister. jag gråter om nätterna. något jag är så otroligt ledsen för är att du aldrig fick vara med om det du ville, det jag lovade dig. jag känner mig värdelös för det. kan du inte bara klippa av vingarna och komma ner till oss? allt skulle vara så mycket lättare. vi behöver dig!  alltså tror det inte slagit mig ännu att jag verkligen aldrig kommer få se dig igen! jag älskar dig och kommer alltid att göra. glömmer dig aldrig.